”Det blir bara värre om jag berättar” är titel på Fokusrapport 2020 om ungas erfarenheter av sexuella trakasserier i utbildningsmiljöer. GenderEQ-bloggen fick en pratstund med Victoria C Wahlgren, senior utredare på Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor som den 19 maj ger en digital föreläsning utifrån rapporten.
Vad är syftet med rapporten och hur gick ni tillväga?
– Enligt vår nationella ungdomsenkät är andelen unga som utsätts för sexuella trakasserier hög. 60 procent av tjejerna och 18 procent av killarna uppger att de utsatts för sexuella trakasserier en eller flera gånger. Detta ville vi undersöka djupare eftersom vi vet att ungas arbetsmiljö och deras psykiska hälsa påverkas negativt av sexuella trakasserier – detta kan ju få stora konsekvenser för möjlighet till utbildning och jobb i deras framtid. Men vi ville också undersöka frågan då det var tre år sedan uppropen #metoo och 19 700 unga berättade om sexuella trakasserier i deras utbildningsmiljöer.
Mucf har uppdrag att följa upp de ungdomspolitiska målen och rapporten syftar till att belysa hur hög utsträckning sexuella trakasserier förekommer i vardagliga utbildningsmiljöer för unga idag. Vi gjorde analyserade ungdomsenkäten och gjorde djupintervjuer med unga i åldern 14-30 år.
Rapporten undersöker ungas upplevelser av sexuella trakasserier med egen och andras utsatthet samt påverkan på hälsa. Den undersöker också stödfunktioners förebyggande arbete. Med stödfunktioner menar vi de funktioner som är kopplade till elev- och studenthälsa så som rektorer, skolsköterskor, studie- och yrkesvägledare, kuratorer och beteendevetare. Med utbildningsmiljö menar vi den miljö där unga får sin utbildning. Det kan vara i själva skolmiljön, på praktikplatser eller i andra miljöer kopplade till utbildningen eller förlängningen sociala medier.
Och om du sammanfattar resultatet, vad visade era djupintervjuer?
-Unga påverkas av att de själva, eller någon i deras närhet, utsätts för sexuella trakasserier. De beskriver att det påverkar dem och deras utbildningsmiljö negativt. De får psykiska besvär som nedstämdhet, ont i magen, svårt att sova och stress. Men det påverkar även unga som ser på, så kallad bystandard stress.
-Unga upplever att det till stor del saknas ett förebyggande arbete mot sexuella trakasserier.
-Många unga är rädda för repressalier från exempelvis lärare, handledare eller examinatorer om de skulle berätta. Unga på universitet är rädda för att inte få ut sina poäng och därmed inte sin examen. Därför berättar de inte. Och detta leder till tystnad och oro.
-Unga är mycket medvetna om att sexuella trakasserier förekommer i deras utbildningsmiljö. Framförallt vet tjejer exakt vilka miljöer de ska undvika och hur de ska klä sig och bete sig för att inte utsättas.
-Alla unga kan utsättas. Unga pratar om stort mörkertal bland annat hos gruppen killar då många tror att killar inte kan utsättas för sexuella trakasserier.
-Unga berättar att de utsätts av klasskamrater, lärare, skolpersonal, handledare.
Föreläsningen är ju en kompetensutvecklande insats inom ramen för den regionala jämställdhetsstrategin – vad såg ni för jämställdhetsperspektiv bland svaren?
Det finns en tydlig skillnad mellan tjejer, killar och hbtq-personer om utsatthet och vem som blir utsatt och varför. Tjejer och hbtq-personer är mer utsatta för sexuella trakasserier, men det finns en utsatthet hos killar som börjar bli accepterad i samhället. Killar beskriver också sin rädsla för att utsatta andra samt att inte våga göra för att inte göra fel.
Var det något du blev förvånad över?
Att inte mer har hänt sedan #metoo! Vi förväntade ju oss att unga skulle berätta om utsatthet men vi blev förvånade hur mycket unga berättade! Vi fick veta så mycket mer än vi hade förväntat oss. Detta var en mycket viktigare fråga för unga än vi trodde. Själva är de unga väldigt medvetna om att det påverkar deras psykiska hälsa, deras arbetsmiljö och deras möjligheter att lyckas med sina studier.
Och vad är rekommendationerna – hur ska vi som jobbar i en utbildningsmiljö göra för att både hantera och förbygga sexuella trakasserier? Och därmed säkra en trygg utbildningsmiljö?
-Ett tydligt tema i rapporten är ungas behov av att de vuxna ser, gör något, utbildar sig och lär både sig själva och unga om normer, värderingar, attityder och vad som inte är ok – och utifrån det AGERAR!
Unga vill också bli involverade i det förebyggande arbetet. ”Gör inte åt oss, vi vet hur vi pratar”. Unga vill veta vad som görs, vem som har ansvaret, vad som händer och vem som följer upp arbetet mot sexuella trakasserier. Viktigt att vi i vuxenvärlden inkluderar och kommunicerar tillsammans med unga.
Vi måste jobba med ett klimat där unga upplever att de blir straffade för att de berättar – att jobba med tystnadskulturer är ju oerhört viktigt. Vi måste ta deras berättelser på allvar!
Foto: Niclas Wahlgren
Jobbar du i skolan? Möter du unga i din vardag? Läs rapporten och fundera på hur du kan skapa förutsättningar för unga att berätta! Hur kan du arbeta förbyggande för att trakasserier inte ska ske? Alla kan vi bidra. Du med.
Här finns rapporten i sin helhet: https://www.mucf.se/publikationer/fokus-20-det-blir-ju-bara-varre-om-jag-berattar